....att se på när matte skulle väga, fota och skriva vikt SAMTIDIGT som mina små sprattlisar levde om i vågskålen. För naturligtvis vaknade dom *hihihi*
Och vikten svajade upp och ner när valpisarna härjade runt. :)))
Men det var inte såååå himla noga med vikten tyckte matte. Bara de följer sin viktkurva på ett ungefär så hon ser att de får vad de behöver av mej.
Vilket de får.
Naturligtvis.
Naturligtvis.
Det hade räckt om matte hade frågat mej om det så hade hon sluppit krångla, men, men ....då hade jag missat allt det roliga! *fniss*
Åh, vad taskig du är Jessi! Klart att du måste hjälpa till vid vägningarna, inte bara stå och skratta!
SvaraRaderaTur att hon är van, dim människa bredvid dig.
Ser ju riktigt fina ut de små!
Ha en trevlig helg.
Kram från Piteå